skivomslag

Foto - Irving Penn, född 1917

Baksida till cd-utgåvans framsida. Klassiker!

Så snygg att den förtjänar en blow-up.

måndag 17 mars 2008 09:16

Miles Davis - Tutu (1986)

Otroligt omslag. Här talar vi närbildsestetik. Plåtat av Irving Penn.

Irving Penn är en amerikansk porträtt- och modefotograf.

Portfolio: http://www.masters-of-fine-art-photography.com/02/artphotogallery/photographers/irving_penn_01.html

Gick igenom min skivsamling och det visade sig att jag hade arton Miles Davis-plattor och det utan att vara något egentligt Miles-fan ... Hmm, snacka om överkonsumtion!

När det kommer till jazz så prefererar jag saxofon framför trumpet. Pratar vi trumpetare föredrar jag Chet Baker och Donald Byrd framför Miles.

Jag har lite svårt för Miles hard bob- och fusionplattor, men tycker om westcoast/cool-inspelningarna såsom "Birth Of The Cool" (1949).

Covern av Cyndi Laupers "Time After Time" från 1985 är suverän och tillhör mina jazzfavoriter.

"Tutu" är inte en speciellt bra skiva, men titelspåret samt tredje låten "Portia" är hyggliga..

måndag 17 mars 2008 07:22

O'Jays - Back Stabbers (1973)

Stilfullt omslag. Vit text på kakigrön bakgrund ... finns det något som heter kakigrön?

Enligt ordlistan betyder kaki : ljus, gul-brun-grå färg som påminner om (väg)damm el. sand: kakifärgad.

Jag är i alla fall svag för halvhöga sjuttiotalsafron ...

Det sofistikerade soundet skapat av producenterna Kenny Gamble och Leon Huff på Philadelphia International Records, blev arketypen för svart musik under sjuttiotalet. Bolagets motto var: "A Message In The Music."

"Backstabbers", O'Jays debutsingel på "labeln", visade sig vara en av de mer kompromisslösa budskapslåtarna under årtiondet.

Angie Stones jättehit "Wish I Didn't Miss You" från 2001, samplade introt från "Backstabbers".

(What they do!)

(They smile in your face)
All the time they want to take your place
The back stabbers (back stabbers)

All you fellows who have someone and you really care, yeah, yeah
Then it's all of you fellows who better beware, yeah yeah
Somebody's out to get your lady
A few of your buddies they sure look shady
Blades are long, clenched tight in their fist
Aimin' straight at your back
And I don't think they'll miss

(What they do!)

(They smile in your face)
All the time they want to take your place
The back stabbers (back stabbers)

I keep gettin' all these visits from my friends, yeah,
They come to my house again and again and again and again, yeah
So are they there to see my woman
I don't even be home but they just keep on comin'
What can I do to get on the right track
I wish they'd take some of these knives off my back

(They smile in your face)
All the time they want to take your place
The back stabbers (back stabbers)

[instrumental break as per intro (1X)]

Low down... dirty...

(What they do!)

(They smile in your face)
Smiling faces... smiling faces sometimes tell lies
(Back stabbers)

(They smile in your face)
I don't need... low down, dirty bastards
(Back stabbers) [fade]

onsdag 05 mars 2008 23:08

Roberta Flack - Chapter Two (1970)

Superbt konvolut.

När jag pluggade filmvetenskap på Stockholms universitet, hade jag en lärare som hette Carl-Johan Malmberg. Han brukade alltid tala om Ingmar Bergman som en närbildsestetiker, och visst påminner detta omslag lite grand om filmaffischen till "Tystnaden": http://www.samlaren.org/bergman/

Roberta Flack brukar kategoriseras under smooth soul eller quiet storm. Den senare genren har tagit sitt namn från Smokey Robinsons skiva ”A Quiet Storm" (1975). Det är romantisk vuxensoul helt enkelt - Marvin Gaye, Dramatics, Commodores, Ashford & Simpson, Anita Baker…

”Chapter Two” är en mycket bra skiva där låten ”Reverend Lee” sticker ut mest. LP:n innehåller också en lågmäld version av Dylans ”Just Like A Woman”, samt en Donny Hathaway-låt, “Gone Away”.

Donny Hathaway var collegekompisen från Howard University som sedermera kom att bli hennes duettpartner.

En gång när jag lirade plattor på Blue Moon Bar (Sköna Söndag) gästade Jojje Wadenius med sin gitarr. Mellan första och andra sessionen spelade jag Roberta & Donnys ”Back Together Again”. Då steppade Jojje fram och frågade: ”Vad heter den här låten nu igen - och vilken platta är den från?” … ”Jag borde ju veta det. Jag turnerade med Roberta Flack under två år!”

”Back Together Again”, svarade jag.

“Så heter den ja, från skivan med det målade omslaget … Roberta Flack featuring Donny Hathaway ... 1979 va?"

“Det stämmer”, sa jag och log …

Visste ni förresten att Georg ”Jojje” Wadenius var en av de mest anlitade session-gitarristerna i New York under åttiotalet? Han spelade bland annat på plattor med Luther Vandross, Dionne Warwick, Aretha Franklin och Donald Fagen.

Mellan 1979-85 var han även medlem i Saturday Night Live-bandet.

lördag 23 februari 2008 13:39